Jag och milla sket i regnet och körde Lasse för hela slanten, så som alla andra! Det var hur mycket folk somhellst och ett jävla drag. Man glömde nästan bort regnet. Det var en ashärlig känsla att stå där mitt i publiken, alla sjunger med, regnet öser ner och stämningen är bara så himla bra! Det var lätt värt dom där 375 kronorna. Men det fanns ett litet minus... Vart var Kom Änglar?, som alla stod och väntade på och ropade att de ville höra. Hade han kört den som sista låt så hade alla kunnat sjungit med och det hade blivit en perfekt avslutning! För vem vill inte höra kom änglar? Men jag ska inte klaga, för det var hur bra somhellst.

Knäpp som vi är så tog ju jag och milla MOPPE dit. Jag har nog aldrig varit så rädd när jag kört hem någon gång. Jag fick köra för milla ville inte köra. Vi körde timmervägen. Det spöregnade så vattnet bara piskade i ansiktet eftersom att man inte såg någonting om man hade vesiren nere , det var jätte mörkt eftersom att det inte finns gatlyktor på den där vägen, och bilar körde om en hela tiden. Det var verkligen inge roligt, så jag och milla tröstade oss med ett minimål på max innan vi for hem. Det satt verkligen inte fel i magen!

Så nu har jag kommit hem och ligger i sängen och fryser. Jättebra att jag har ont i halsen och är ute flera timmar i regnet och fryser och säkert kommer att bli förkyld. Äh, skitsamma. Nu ska jag bara vänta på att få bilderna av cämilla, så jag kan lägga upp några. Ní läääääju vilja se ;)

pöss / isbiten