Idag har det varit en såndär hemsk dag, där man bara vill gå och gräva ner sig någonstans och vänta på att allt ska kännas bättre. Skulle jag gräva ner mig nu så skulle jag nog vänta med att komma fram tills lovet börjar. Nu behöver jag verkligen lov!

Vaknade med en stor klump i magen i morsse, eftersom att jag kom på igårkväll att jag hade prov i idott på morgonen idag, plus att jag inte hade gjort alla konditionsupgifter som skulle göras. Men provet gick väl hyffsat eftersom att det bara vad 1 X 2-frågor och lat som jag är så fyllde jag bara i dom uppgifter jag hade kvar utan att göra dom. Jag känner ingen motivation längre.

Ja, så min morgon började ju med att jag var sur och grinig, och det fick gå ut över mamma. Men tack och lov så har jag en mamma som inte blir sur tillbaka. När jag skulle gå utanför dörren så ger jag bara henne en sur blick, säger hejdå och går, medans jag får ett glatt hejdå av henne och känner hur hon står i dörröppningen och kollar när jag går. Jag går till bussen och då kommer tårarna. Asså jag fattar inte, jag orkar inte alls med skolan, noll motivation.

Pinade mig igenom dagen iaf, tänker iaf vara i skolan, men prestationen blir väl som den blir.

LOV? JA TACK.